
tisdag 15 december 2009
15 December

tisdag 8 december 2009
8 December

måndag 30 november 2009
30 November

Det är så förvirrande, jag har inte en aning om hur jag ska göra längre.
Jag vet inte vad jag har gjort, jag vet ingenting.
Och nu har jag satt mig i en sits där jag inte kan kontrollera någonting.
Jag kallsvettas, jag blir nervös, och tårarna börjar rinna.
Hur ska jag kontrollera detta?
Det är så svårt, jag har levt utan dig.
Just nu, känns det bara som jag vill...träffa dig så allt är över sen.
Jag kommer inte vara lugn i själen förrän jag träffar dig..
Hjälp mig.
söndag 22 november 2009
22 November

Hur ska man förklara hur man känner ?
Till vem ska man vända sig när allt går fel ?
Ni ger inga tecken på att ni finns.
-
Mamma, jag trodde jag kunde vända mig till dig när allt känns fel,
när allt blir hopplöst, när jag vill berätta hur jag verkligen mår.
Men idag fick jag svaret - du orkar inte höra mer.
Jag vet att jag ringer till dig, säger ofta massa skit.
Men det är sanningen, jag vill bli bättre, jag kämpar på,
och jag hatar att säga sanningen till dig, men vem annars ska jag vända mig till?
Det blir mycket skit om dom här, ja, men mamma, det är så jag känner.
Jag kan inte berätta mer än mina känslor, jag överdriver ingenting.
Du verkar tro att jag har det bra, men sanningen är den att jag har ett helvete.
Jag kan inte säga sånna saker till Agneta om vad jag känner, och tycker.
För då blir det allt för mycket, hon tar det med dom, dom tar det med mig.
Jag klarar det inte.
-
Sanna, du sägs vara min bästa vän, och det är du.
Ingen förstår mig bättre än vad du gör.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen;
jag försöker finnas där för dig, men det är inte så lätt.
Men vad ska jag göra för att du ska bli nöjd?
jag är inte den tjejen som du en gång känt,
jag har blivit förändrat, jo tack jag vet.
Men jag klarar inte av allting.
Och jag tänker inte förlora dig.
Du är en del av mig, det kommer du vara föralltid.
-
En del av mig vill härifrån, en annan del vill stanna kvar.
Är det här något som kommer ordna sig ?
Eller kommer komma ett slut?
Jag frågar mig frågan varje dag;
Hur länge kommer det här hålla på?
Men allt är tyst, sedan blir det svart.
Allt går i slow-motion, dagarna rinner förbi.
Jag hinner inte göra någonting.
Jag ser bara hur ljuset kommer fram i fönstret, och därefter när mörkret kommer
och jag vill härifrån.
jag känner mig inlåst, känner mig instängd, ensam.
Varje dag är som en eld som brinner utan låga, när den är slut, så
startar allting, mörkret kommer och jag springer vilse.
Vilse i mörkret, ingen som kan leda vägen hem igen.
Jag är nu ute på hal is, vilse.
Jag vill inte ha den här smärtan som jag bär runt på.
-
Aldrig mer. Jag vill bara hem, dit där jag hör hemma.
Här; nej.
jag vill bara att allt ska få ett slut.
-
17:49
onsdag 11 november 2009
12 November
onsdag 21 oktober 2009
21 Oktober

söndag 18 oktober 2009
18 Oktober

måndag 12 oktober 2009
11/10-09
måndag 5 oktober 2009
5 Oktober

tisdag 25 augusti 2009
25 Augusti

Om jag försvann en dag, nej, ingen skulle sakna mig.
Ni skulle ha det bra, slippa mina problem
Det känns som allt som händer, det är bara mitt fel
Jag älskar dig mamma men vad ska jag ta mig till
Att komma härifrån är ju det enda jag vill
Det är hemskt att må såhär
Det finns inget man kan göra, fortsätt bara att kämpa är det enda man får höra
Det är svårt att vara stark och hålla modet kvar ska jag leva eller dö
har jag ens något val?
Vill åka till himlen och stanna där för alltid, aldrig komma tillbaks till denna fuckedup tid
Jag är hatad av så många men älskad av få
Jag älskar mina vänner, min familj å så
Ni har gjort så mycket för mig å nu vill jag tacka er
men jag ska ta mitt eget liv när ni inte längre ser.
Sofijah - Fly Away.
-
jag vill inte ha det såhär längre, snälla ta mig härifrån..
Ingen snack om saken, för hur många är det egentligen som bryr sig?
-
"Jag hatar livet, men jag älskar att leva.
Jag är fri som en fågel, bunden i en kedja."
-
"Ut med aggressionen, alla har sitt eget sätt,
man blir av med känslan, den går till retrett"
-
(21:14)
-
Patricia Herrala.
fredag 14 augusti 2009
15 Augusti

Im trying to find a place that I can live on my own.
It´cannot be better if im still here.
-
Jag vill leva, jag vill kunna skratta.
Men jag kan inte längre.
fejkar ett leende dag för dag - förutom idag.
Tack, you made my day, darling.
I will never let you fall to the ground one more time.
Jag vill inte leva såhär, jag vill inte ha ångesten komma
rusandes mot mig i 110km/h.
jag vill också kunna leva ett normalt och bra liv.
Som många andra därute.
men vi alla har problem, någonstans.
-
Jag behöver er här nu, mer än allting annat i världen.
Jag behöver eran hjälp.
Jag behöber era röster som säger att allt kommer bli bra en dag.
att vi ska kämpa tillsammans som en familj, oavsett om det finns hat i det.
det spelar ingen roll, vi alla är en familj. det finns ingenting man kan ändra på.
man väljer inte familjer, ta dagen som den kommer och förlåt dom andra
för misstagen, hata inte.
En hel familj vore underbart och ha, umgås allihop.
men det funkar inte.
inte i dagens läge och det har pågått i flera år.
Jag påverkas av det, även om jag egentligen inte behöver.
förstår ni inte?
en hel familj..
inte ens som är krossad i småbitar som inte går att fixa ihop igen.
En sån familj har jag.
Jag behöver er nu,
ta mig långt bort där ingen kan hitta mig.
Innan det är försent.
det är jag skälv som har valt det här, jag vet.
men jag orkar inte.
vill ingenting längre.
Jag saknar er, saknar när vi var en stor familj, även om
jag var liten. I will always remember.
jag älskar er.
-
jag vet att vi kommer klara allting tillsammans.
Bara vi vill.
Syskon.. Hjälp mig.
Eran lillasyster sitter fast i ett tomrum.
-
tisdag 28 juli 2009
28 Juli

söndag 26 juli 2009
26 Juli

snälla bara ta mig härifrån.
Det är svårt att se andra tillsammans,
för så var det en gång jag bodde där.
Jag saknar det,
det svider i kroppen när jag tänker på det.
"Jag vill aldrig mer tillbaka, ta mig härifrån."
jag kommer ihåg när jag sa det, som det vore igår.
-
Jag menade det.
men samtidigt kan man inte lämna Motala bara sådär..
Man tror att man inte saknar skitstaden, med det gör man.
Man saknar den mer än allt.
Man vill bara tillbaka.
Sen när man väl är där, känns allt underbart,
när man har vart där ett tag, vill man bort igen.
-
Det här kanske är bra för mig iallafall,
det vet jag inte.
För jag orkar inte bara vara här.
Jag vill bort, jag vill va med dom jag älskar.
Jag vill bara härifrån.
-
Ingen lyssnar, ingen hör.
Mitt skrikande i natten.
Jag vill tillbaka.
Jag hör inte hemma här.
det har börjat bli värre nu,
jag orkar inte.
Inte igen..
-
Det börjar om och om igen,
det går i repeat.
-
Fuck you.
-
(20:58)
fredag 24 juli 2009
24 Juli

jag försökte andas.
Mina lungor är igentäppta av smuts.
Jga mår illa.
Nålarna tränger genom huden,
jag kan inte prata.
tisdag 21 juli 2009
Ida Josefin Stadig. Stjärnsyster.

Stjärnsyster.
Du vet inte vad jag skulle göra för att kunna vara hos dig hela tiden.
vad mycket jag skulle offra för att få dig att må bra.
jag vet att det inte är lätt just nu, men vi båda måste försöka.
vi kämpar tillsammans, ut ur helvetet.
rasar du, rasar jag.
vi rasar tillsammans, eller hur?
Dag & natt ska vi vandra, vandra bort från allt.
Hand i hand.
Jag är ingenting utan dig, och det här är inte bullshit.
jag menar det verkligen.
En dag utan dig, det skulle inte kännas rätt.
jag skulle aldrig någonsin klara det.
En bild säger mer en tusen ord,
och jag kan inte ens sätta min kärlek till dig på bild eller på
något annat sätt.
inte ens att skriva det här.
för det den här texten är ingenting mot hur mycket jag älskar dig.
Du är en sann vän, en underbar flicka som inte förtjänar att ha det så här.
Varför du?
-
Ingen annan flicka är som du, Jossan.
Ingen.
det finns ingen som har ett så stort hjärta.
-
"On top of the roof,
the air is so cold and so calm.
I say your name in silence,
You don't wanna hear it right now.
The eyes of the city
Are counting the tears falling down
Each one a promise
Of everything you never found
-
I scream into the night for you,
Don't make it true
Don't jump
The lights will not guide you through
They're deceiving you
Don't jump
Don't let memories go
Of me and you
The world is down there out of view
Please don't jump
-
You open your eyes
But you can't remember what for
The snow falls quietly
You just can't feel it no more
Somewhere out there
You lost yourself in your pain
You dream of the end
To start all over again
-
I scream into the night for you
Don't make it true
Don't jump
The lights will not guide you through
They're deceiving you
Don't jump
Don't let memories go
Of me and you
The world is down there out of view
Please don't jump
Don't jump
-
I don't know how long
I can hold you so strong
I don't know how long
Just take my hand
Give it a chance
Don't jump
-
I scream into the night for you
Don't make it true
Don't jump
The lights will not guide you through
They're deceiving you
Don't jump
Don't let memories go
Of me and you
The world is down there out of view
Please don't jump
Don't jump
And if all that can't hold you back I'll jump for you"
-
Tokio Hotel - Don't Jump.
-
(vi båda hatar tokio hotel, men den låten..jag älskar den.)
-
det stämmer perfekt.
Babe.
snälla..
Tillsammans.
Du är mitt solljus under dagarna.
du är verkligen underbar,
du får mig på bra humör.
och bara av att veta att du är på bra humör,
får mig glad.
Jag älskar dig något extremt mycket, jag blir galen.
Fan, dom tre orden är ingenting mot hur mycket jag älskar dig.
Tillsammas, Stjärnsyster.
Föralltid.
-
Hoppar du, hoppar jag.
-
(01.08)
söndag 19 juli 2009
20 Juli

jag måste ha någon vid mig hela tiden.
någon som kan hjälpa mig när jag faller.
-
två dagar, och nu är jag tillbaka i skiten.
jag orkar inte, här är jag för isolerad.
'Hemma', kan jag göra vad fan jag vill..
där har jag någon, här har jag ingen.
-
'jag försöker hitta mig själv, jag försöker gå
rätt väg.
jag skriker så högt jag kan, och ingen hör.
jag söker mig till något som inte finns.
det ända jag vill är att komma till rätta igen.
hitta mig själv och få förtroendet tillbaka.
jag söker mig tyvärr till rakbladen.. igen.
när ska det här ta slut?
"along hard road out of hell."
-
allt som hände förut, kommer upp igen.
jag vill inte minnas, men jag kan inte glömma.
jag kan inte förlåta, jag vill inte tänka tillbaka.
men det gör jag ändå, varje kväll.
när allt är nersläckt och tyst, jag försöker sova.
kommer bilderna upp, bilderna jag aldrig vill se igen.
när tar det slut?
när ska ångesten lämna mig ifred?
-
att vara den jag är idag, svider.
allt jag gör mot alla andra omedvetet dödar mig.
jag menar inte med att vara elak,
men ångesten gör så mkt så jag vet inte längre vad jag håller på med.
jag vet inte längre vem jag är,
jag vet att jag har ett namn, en ålder.
jag vet inte hur jag är som person,
jag vet ingenting.och ingen känner mig längre,
jag förändras från dag till dag.
ångesten fortsätter smyga sig in i mig,
den vinner varje gång.
nu visar det sig att jag inte är så stark som jag en gång var.
den har all min kraft, min styrka är borta.
det är som någon skär i mig, djupt och långsamt.
smärtan tar aldrig slut.
I hopp mot att nå ljuset sjunker dag för dag.
min kamp mot ångesten är oförglömlig och besvärlig.
jag försöker överleva smärtan, jag har kommit långt.
men nu börjar det svida, som någon häller salt i ett färskt sår.
jag har sår över hela min kropp, såren blit till ärr.
dom såren kommer sitta på min kropp livet ut.
det spelar ingen roll om jag gör allt som går för att det ska försvinna.
dom sitter kvar. '
-
_________________________________
-
21-22 Augusti <3
-
(02.54)
torsdag 9 juli 2009
19 Juli

Jag vet mycket väl att jag sårade dig.
det var inte meningen.
Jag tror bara att jag hellre vill ha dig som vän.
iallafall vad jag känner nu.
Tro mig, jag har känslor för dig.
men inte tillräckligt.
Att det pirrade i magen när jag såg dig,
kan ha vart för att jag var lite smått nervös för att
jag inte träffat dig på länge.
det kan vara så.
förlåt för att jag inte sa allting innan.
förlåt för att jag tog ett steg för mycket.
jag borde ha berättat, jag ångrar det nu.
ibland gör man misstag, det vet du med.
förlåt.
There is a pain, deep inside me.
and it hurts so badly when I think of you..
I don't know why, And I can't remember the things i said.
Im sorry for everything I've done, and I hope you will
give me another chance.
And I promise, I won't lie, I'll fix all these mistakes.
________________________________________________
det är ju så att det går pt helvete nu igen.
nu när jag äntligen trodde att det skulle bli
iallfall lite bra..
jag förväntar mig inte så mycket av det hela.
men iallfall lite grann.
nu när jag är sjuk gör ju inte saken bättre precis.
det är då allt blir som värst.
b la, mycket känsligare, mer lätt irriterad..
jag blir helt frustrerad av alla tankar.
allt kommer på en gång så jag hör knappt vad det är jag tänker.
men allt kommer bli bra en dag.
hoppas jag.
___________________________________________________
Tack för veckan!
Underbart.
det behövde jag.
Ett stort fucking tack till;
Dildo, Ronja, Rickard, Jennifer, Linus, Linda, Robin, Sanna, Daniella, Mamma, Jonna, Bea, Jossan, Natta.
tack.
<3
(01.08)
onsdag 8 juli 2009
9 juli

tisdag 7 juli 2009
.jpg)
orkar inte han det såhär längre.
jag vill bara ge upp, men ändå så kämpar jag.
jobbigt, jag orkar inte mer.
jag vill bara komma bort ett tag, till en plats där man inte behöver
oroa sig.
bara bort, va för mig själv. alldeles ensam.
saker går snett nu hela tiden.
dage efter dag så kämpar man tills kraften tar slut.
det är inte mkt lättare nu när man slutar röka heller.
allt blir bara värre då.
-
vill bara skära upp armarna eller ngt..
skulle kanske lätta..
samma saker händer om o om igen..
jag orkar inte mer.
ta mig härfrån snälla.
-
jag lär sticka snart, ngn som hänger på ?
för jag orkar inte..
vet inte vad som är felet men..
det är ngt som inte stämmer.
jag klarar inte det här.
nej.
jag vill dra.
långt härifrån.
-
jag kommer ge upp på vägen.
-
jag saknar dig leo.
måndag 6 juli 2009
7 Juli

tisdag 30 juni 2009
30 Juni
måndag 29 juni 2009
Metal Town 26-27 Juni


vet inte hur länge vi fick köa men, jag höll på o svimma ._.
efter det så mötte vi upp Erika, men hon stack, sen kom Jocke.
måndag 15 juni 2009
15 Juni

måndag 8 juni 2009
8 juni
torsdag 4 juni 2009
5 Juni

jag orkar inte mer nu!
det blir för mycket,
seriöst Soc, lägg ner!
ni förstör så jävla mycket!
det är väl er själva det är fel på .
så är det antagligen..
-
hur kan man vara säker,
säker på att vännerna finns där.
jag känner ångesten varje dag nu,
och den blir starkare, mäktigare.
knivhugg mot bröstet.
vill inte prata med en jävla psykolog helvete!
bara med någon som förstår.
men ingen jävel gör det.
men jag ska klara det, jag ska bli så stark som jag en gång var.
I will make it.
jag tänker inte ge upp, inte än.
jag kommer leva i flera år med skiten, men det är det värt.
livet är inte alltid smärtfritt.
alla har någon smärta.
någongång.
jag kanske kommer lida i några år till..
men det är värt all jobb.
kämpa.
-
och ni alla säger att ni finns där,
vart då?
jag är inte säker längre.
Leo & Dildo - jag vet att ni inte kan ställa upp och finnas där.
men jag vet att jag har er kvar.
men er andra,
när fan ska det ta slut?
Vi missbrukar orden "jag älskar dig",
men det är väl bara något vi säger för att det ska låta bättre.
är det inte så?
Alla jävla falska horor kan ta sig någonstas där det känns.
jag orkar inte med sånt mer.
Visst, jag ska inte säga att jag inte missbrukar dom orden,
men jag säger dom inte till vem som helst, och dom jag säger det till
menar jag inte det till dom jag säger det ofta.
Som Leo, Dildo, Jossan, och nanna.
Ni andra kan ta sig,
jag vet att jag kommer ha Jossan kvar iallfall.
kanske inte 100% säker, men jag kan alltid hoppas.
Och hon har aldrig gjort något dumt mot mig så.
Visst har vi bråkat, men vem har inte?
vänskapen måste innehålla bråk för att det ska funka.
Sanna, jag har många gånger blivit äckligt irriterad på dig,
och jag har många gånger sårat dig.
men det har du med gjort.
Du kan va jävligt irriterande, du kan va jävligt bestämmande - och få
mig få sämre självförtroende.
men jag älskar dig ändå, för en annan har inte gjort något sånt här mot mig
förut, du har hjälpt mig så jävla mkt genom åren.
och 11 år tillsammans, det är inte alla som håller ihop så länge.
Jag uppskattar allt du/ni gjort.
Tack.
men ni andra?
vart finns ni ?
ni säger att ni finns där och att våran vänskap aldrig ska ta slut, nej okej.
ni säger som sakerna för att det ska låta bra, eller hur?
ni menar inte dom alls!
Bara patetiskt.
Jag är inte världens bästa, men dom jag säger "jag finns här" till ,
till dom menar jag det, och då gör jag allt för att dom ska må bättre igen.
jag är jävligt kass på att stötta, men huvudsaken är att man finns där och lyssnar,
mer än så behöver man inte göra.
Sluta lata er och börja stötta era närmsta!
res på arlset för fan!
jag säger iprincip ingenting när folk ringer och vill berätta något, men
ibland gör jag. och det kan vara skönt, men jag är kass på det.
ibland funkar det och ibland inte.
när ska ni fatta?
-
Ni som jag snackar med,
ni säger att ni finns där för mig.
men får ni ett sms där det står "jag behöver dig mer än allt just nu." vad gör ni?
jo, ni låtsas som ingenting har hänt.
ni dissar på msn och telefonsamtal.
ni skiter i det totalt.
ni kanske bara frågar:
"vad har hänt?"
sen är det inge mer med saken, för ni skriver bara "okej"
eller något annat.
det sårar,
det svider.
att veta att ni inte bryr er.
Men det kommer ni få ångra, för en dag är det ni som ligger i skiten.
och inte fan ska jag finnas där för er.
Aldrig någonsin.
Till en Speciell Namnlös Person:
du säger att du finns där, men det gör du inte.
du kränker mig.
du får mig må dåligt.
Tjejen, du måste tänka på vad du säger.
för du har sårat mig nu riktigt mycket.
och nu känner jag att jag inte kan prata med dig som jag kunde förut.
du Var en utav mina närmaste vänner,
du var.
inte längre.
En vän sviker inte,
en vän frågar om man vill följa med hit & dit.
en vän bryr sig.
men det gör inte du.
Så lyft på ditt feta arsle och gör något åt saken innan du förlorar mig.
jag vet att du är livrädd för det,
men snart har det gått för långt.
jag tänker inte ta mer skit från dig nu, det har jag fått göra tillräckligt
jag behöver inte mer.
iallfall inte från dig.
du bestämmer över mig, du är som en jävla morsa!
jag klarart inte!
jag har min morsa som redan styr över mig.
jag har en fostermorsa som är pain in the ass.
jag har soc,
behöver jag mer ?
är inte det tillräckligt?
nej tydligen inte.
men fortsätt tryck ner mig du.
menjag tänker inte sjunka till din nivå.
Men jag kommer hämnas, riktigt mycket.
och det ska bli ett sant nöje att se dig plågas.
det var allt från mig!
godnatt.
(00.19) - förlåt Anna men jag var tvungen att skriva av mig.
söndag 24 maj 2009
3 Juni

fredag 22 maj 2009
22 Maj
-
-'
det svider över hela kroppen..
jag får panik, vet inte vart jag ska ta vägen.
under alla dessa år har jag fått gömma mig för
ångesten.
för mörkret kommer en dag ta över mig.
smärtan slår fram och tillbaka,
vad ska jag göra ?
finns det någon utväg ?
-
jag kämpar dag för dag.
jag vet inte hur jag ska klara av det.
ska jag vara ärlig så orkar jag inte kämpa mer.
det tar för mycket på krafterna.
energin är slut.
- det fixar sig, allt kommer bli bra.
jovars, en vacker dag kanske.
men jag orkar inte vänta på den dagen.
-
för mycket folk,
för lite tid.
för mycket energi,
för lite kraft.
Han tar över mig.
nästan all min kraft, är borta
för den har Han.
-
Bilden i huvudet på kvällarna, på
när han slog henne.
"filmerna" som spelas upp i huvet på hur det var
att vara hemma när bråken förvandlades till hat
och misshandel.
Självskadebetende - jag har börjat igen.
Fan!
jag vill inte det, men jag söker mig till rakbladen.
dom kommer säkert rota igenom mitt rum -
ta allt vasst som finns.
Ingenting kvar.
Jag är inte hel.
har vart en gång..
med det var fär längesen för att minnas.
tisdag 19 maj 2009
19 Maj

So just come back
I'll make it better than it ever was.
-
När jag tänker till baka på tiden som har varit,
tänker jag bara på hur underbart allting var.
Alla höll ihop, men nu har vi alla gått andra vägar.
- växt ifrån varandra.
Men även om det inte var så bra alla gånger,
så saknar jag det.
vi var som en familj.
en familj som aldrig skulle splittrats.
-
Jag vaknar med den farliga bilden i huvet, varje gång.
Bilden som får mig att skaka.
Jag är så orolig, jag vill bara finnas där, krama henne.
Hjälpa henne ur allt det farliga som rör sig runt omkring henne.
Bara dra ut smärtan och pussla ihop henne så hon blir hel igen.
Det kommer ta tid, och jag vill ge henne all tid i världen.
Det kommer dröja tills hon blir sig själv igen,
men det förstår man,
en tjej som du, behöver inte det här.
Inte efter allt du har gått igenom.
Jag önskar jag kunde hjälpa dig.
Men det ända jag kan göra är att finnas där för dig.
Jag vill ge dig min värld,
jag vill ge dig min luft jag andas.
jag vill ge dig allt bra i världen.
Du är en underbar tjej.
Jag älskar dig.
Vi fixar det här.
Vi ska klara oss igenom det här tillsammans. <3
Du lever för stunden, precis som jag.
-
Det kommer dagar då livet är en katastrof, dom säger att tiden läker alla sår.
Snälla, snälla, snälla tänk igen, för det finns inget som botar min längtan hem.
söndag 17 maj 2009
17 maj

det känns som allting faller.
allt blir fel.
bara längtan till friheten gör ont.
att bara få ett slut på allting,
skulle göra saken mycket bättre.
väntan är fruktansvärd.
många ångestattacker kommer komma,
och fler utbrott, fler illamående, flera skärsår
kommer komma innan smärtan lindrar.
tänk om den aldrig kommer?
friheten..
tänk om det bara lurar mig att få komma ut i det fria,
men så händer det inte..
jag vet inte,
vet inte längre vad jag ska tro.
"det fixar sig" - hör man varje dag.
är så trött på dom orden.
Ingenting kommer fixa sig om man inte får hjälp.
jag söker, jag letar, jag skriker.
ingen hör eller ser mig.
jag är osynlig.
jag går min väg, bort från alla.
jag lämnar alla utanför mitt skal nu.
Nu blir jag instängd i ensamheten till det får ett slut.
tänker inte ta emot någonting.
jag orkar inte med deras jävla tjat.
Varje dag får man höra "jag finns här för dig",
" vi klarar dethär tillsammans" och allt det där.
men vem ska man tro på egentligen?
Alla försvinner ju, en efter en.
finns det ens någon kvar?
ja, det finns det.
3.
som jag gör allting för.
som jag skulle kunna offra mitt liv för.
Utan dom, är jag ingenting.
Ett stort Tack till;
Matilda Kaldenvik, Leo Kennberg och Josefin Stadig.
Jag älskar er.
torsdag 14 maj 2009
14 Maj

fredag 8 maj 2009
8 Maj

-
allt går åt helvete,
tisdag 5 maj 2009
5 Maj

söndag 26 april 2009
Josefin Stadig
