8 December

Tålamod.

"Det kommer att fixa sig.

Allting kommer att bli bra."

Det kommer inte bli så som du en gång sa.

-

Allt är så jävla jobbigt just nu, uppochner med humöret - Förlåt för det.

Men bara det att.. Det är massa saker nu som händer och har hänt.

Har fått reda på en sak som är väldigt viktig för mig.

Vill inte ta det här, men vissa utav er vet.

-

Måste jag ta allt själv?

Jag kan knappt gråta längre, det känns som dom är slut.

Det svider i själen det du sa, Mamma.

Men det var nog det bästa.

Du försökte bara skydda mig.

-

Ensam i mörkret, när allting faller i bitar.

När ska någon hitta dom här bitarna så att allt blir bra igen?

Jag vill kunna klara mig själv, men det kommer väl aldrig hända.

Jag behöver verkligen alla just nu,

Fejkar ett leende varje dag så att ingen märker.

Jag har lyckats, lyckats dölja det väldigt bra.

.-

Jag ska säga er en sak, det här ä'r väldigt jobbigt.

Och det tar på mina krafter, mitt humör går uppochner,

jag vet inte längre vem jag är, eller vart jag ska gå.

Vilken väg ska jag vandra?

Jag vet inte.

Massa konstiga saker händer nu, och varje dag tänker jag;

"Det måste vara något fel på mig."

Men jag lyckas aldrig komma på svaret.

-

Jag försöker följa "reglerna" - Le, låtsas som allt är bra. Ingen får märka, för då rasar jag.

Klarar inte av att stå på benen mer, det gör ont, ett slag i bröstet.

Jag orkar inte sträcka på mig när jag faller, jag vågar inte ta riskerna.

En del av mig vill vara kvar, men den andra delen...

Vill inte ha mig kvar.

-

det överväger.

Lämnar jag allt snart?

Eller ska jag fortsätta..?

För nu orkar jag inte längre.

-

(21:02)