I can't do this. It's so hard to be far away from you.
I miss you so.
-
Ingen idé att jag klagar..?
Men jag vill iallafall hem.
Jag vill ha tillbaka det liv jag hade,
innan jag flyttade hit.
Här känns det som det bara blir värre och värre hela tiden,
för varje dag som går.
Men samtidigt, trivs jag här.
Här kan jag få allt jag behöver, här har jag det iallafall bra.
Jag har iallafall gjort ett framsteg - lämnat Motala.
Vilket jag trodde att jag inte skulle kunna göra.
-
6 månader har gått, och jag har åkt hem en gång i månaden.
Lite lite, men.. Man får vara glad för att man ens får åka hem.
Ett sommarlov har också passerat förbi.
Bra, fast samtidigt dåligt.
För på somrarna var jag jämt ute med allt och alla.
Här.. Nej.
Har inte kunnat göra så mycket.
-
Det spelar ingen roll längre, vilka jag har kvar från motala.
För nu vet jag, vilka det är som verkligen stannar kvar.
Vilka som inte ser flytten som ett hinder för vänskapen.
jag skiter i allt nu, även om jag saknar er så mycket så det gör ont.
Men ni har även lämnat ett stor hål i mitt hjärta.
$
jag orkar faktiskt inte lägga ner tid på att höra av mig,
orkar inte lägga ner tid på att bråka och tjafsa.
men jag har gjort nästan allt jag kan.
jag skulle kanske ha hört av mig mer, men det är inte bara jag
som ska göra det.
det känns fortfarande förjävligt att det bara är fyra stycken av hur många som helst
som har vart nere, som har fått träffat familjen.
Och jag är tacksam över att ni fyra har vart här.
Jag är glad för det.
Men ni andra..?
tänker ni ens på mig?
Jag bryr mig inte, längre.
-
Det var då, inte nu.
Jag köper faktiskt inte att ni vill komma bara för att jag ber er.
jag orkar inte med sånt skit.
Och även om jag skiter i dom flesta i Motala så ska ni inte tro att jag bara glömmer allt och
bara.. verkar som jag inte bryr mig.
Jag bryr mig, det kommer svida, men den smärtan får jag ta.
-
Dildo, jag orkar inte med allt som har varit.
Orkar inte med all tjafs.
Vill faktiskt att det ska bli som förut.
jag saknar dig, du behöver inte tro det, men det gör jag.
jag vet att jag inte vart världens bästa vän, men alla gör sina misstag.
Och den här gången gjorde jag ett, samt du.
det var bådas fel den här gången.
Men jag tänker inte lägga över allt på dig, för det är lika mycket mitt fel.
Jag vet rätt mycket om dig, fast samtidigt... så vet jag inte så mycket.
Samma sak när det är om mig.
Du vet mycket, men ändå inte.
Finns så mycket mer.
Men nu är det faktiskt upp till dig.
Jag har sagt mitt.
Nu är det upp till dig om du vill gå vidare och börja om våran vänskap på nytt
eller om vi bara ska skita i det.
4 år har gått, jag tänker inte slänga bort allting.
I won't.
minnerna kommer fortfarande finnas kvar, hostattackerna, moppen, foto-dagarna, jag vet inte hur mycket
vi har gjort tillsammans. Men dom sitter fast där.
Och så kommer det faktiskt förbli.
But I love you, Girl.
I really do.
-
Jaja, nu ska jag försöka sova.
ska upp 05.30 imorgon.
G'natt.
(23:42)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar