Det känns som att luften tar slut.
Jag kan liksom inte andas av alla dom
här tankarna som surrar omkring i mitt huvud.
"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv."
Precis så det känns.
Helt utmattad efter alla dessa tårar,
när ska det ta slut egentligen?
Det här dödar mig inifrån och jag vill inte vara med
i denna hemska lek längre.
Mörkret fångar mig, ångesten jagar mig hela natten.
Får liksom ingen ro i kroppen, ångestattacker under nätterna,
mardrömmar om att jag blir mördad & våldtagen..
Jag vill ta tag i mitt liv nu, men jag har inte orken till det.
Det är för mycket att stå i just nu, speciellt när man står ensam.
Den hemska känslan av att man står helt ensam, alla har lämnat en.
Man är vilse i mörkret och det enda du vet är att du måste hitta ljuset
fort för annars kommer du aldrig komma ur det.
Så det känns just nu, jag känner mig helt tom.
Önskar att det fick ett slut, vilket som helst bara jag slipper den här
hemska smärtan för jag orkar inte med den mer.
Jag orkar inte mer överhuvudtaget, det är för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar