13 maj

Det känns som att luften tar slut.
Jag kan liksom inte andas av alla dom
här tankarna som surrar omkring i mitt huvud.
"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv."
Precis så det känns.
Helt utmattad efter alla dessa tårar,
när ska det ta slut egentligen?
Det här dödar mig inifrån och jag vill inte vara med
i denna hemska lek längre.
Mörkret fångar mig, ångesten jagar mig hela natten.
Får liksom ingen ro i kroppen, ångestattacker under nätterna,
mardrömmar om att jag blir mördad & våldtagen..
Jag vill ta tag i mitt liv nu, men jag har inte orken till det.
Det är för mycket att stå i just nu, speciellt när man står ensam.

Den hemska känslan av att man står helt ensam, alla har lämnat en.
Man är vilse i mörkret och det enda du vet är att du måste hitta ljuset
fort för annars kommer du aldrig komma ur det.
Så det känns just nu, jag känner mig helt tom.
Önskar att det fick ett slut, vilket som helst bara jag slipper den här
hemska smärtan för jag orkar inte med den mer.
Jag orkar inte mer överhuvudtaget, det är för mycket.

Valborg.

Så nu är jag där igen, på botten.
Varför ska det vara så svårt att må bra?
Dom här senaste dagarna har vart ett helvete
och jag orkar inte med pressen från någon av er.

Ångesten kommer med rusande fart igen den sköljer sig
över mig som en hink med vatten och jag har ingen chans
att stoppa den.
Det ända jag vill är att må bra, men antar att man inte
kan göra det i det här samhället.
Om jag bara kunde slippa allt som har med droger och alkohol
att göra så skulle det lätta en aning.
Men det kommer väl alltid finnas runt mig.

Jag önskar att jag kunde gjort saker och ting annorlunda,
men det är för sent nu och det räcker inte med ett förlåt.
Jag vet att jag gjort fel och kunde ha gjort allt på ett
bättre sätt. Men nu är det som det är och jag kan inte göra
något mer än att be om ursäkt.
Du måste också förstå att det inte är alls lätt för mig,
jag mår inte alls bra just nu och det måste du respektera.
Sluta pressa mig så jag mår ännu sämre, det kommer komma dagar
då jag mår okej, då jag mår pissigt.
Men ge fan i att pressa mig, acceptera läget för en gångs skull.
Det är inte bara du som mår skit just nu, tänk inte bara på dig själv,
som du alltid gör..
Jag kan inte göra nåt mer och det vet du också.
Så fuck off.

Jag pallar inte mer nu, jag vill bara dra härifrån ett tag tills allt
har lugnat ner sig.
För jag känner redan nu att det inte kommer sluta bra.

13 februari

fan ta allt det här.
tårarna slutar ju inte rinna.
jag behöver hjälp.