Luften är slut, kan inte andas.
Ni förstår verkligen inte hur jobbigt det är just nu.
Vilket jävla kaos det är i mitt huvud.
Jag vet inte vad jag ska göra, vet inte vilket beslut som är bäst.
Jag vill ju inte såra någon, men jag måste, eller hur?
Ni ser inte sprickorna, ni ser inte hur dom bara faller mer och mer.
Jag är som ett litet barn, bakom stängda väggar.
Jag skriker, men ingen hör för det är så pass ljuddämpat.
Inga fönster, inget ljus.
Jag kanske har blivit bättre, men jag mår fortfarande dåligt.
Skolan är jobbig för mig just nu, kan ni inte se det?
Försöker förklara, men ingen som lyssnar.
Well, I don't give a fuck anymore.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar