20 Februari

Hur har jag lyckats, att komma så här långt?

Att bara tänka på att jag har tagit mig igenom mörka perioder, gör så att jag får ett leende på läpparna.

Jag trodde aldrig att jag var så stark. Men nu börjar det bli värre.

Och jag kan inte bara vända om och springa. Jag kan inte längre fly från det som var

förut och kommer upp igen.

Jag har insett själv att jag inte är den jag brukade vara.

Men alla förändras, även jag.

Jag vet inte om det är till något bättre eller sämre, det avgör ni.

Men jag har blivit väldigt annorlunda på hur jag är som person, jag tycker

nästan att jag har blivit mer sur än vad jag var förut.

Kanske jag bara inbillar mig.

Jag vet inte, jag är så osäker.

-

Om dagarna efter skolan, är det faktiskt inte ofta jag är på bra humör.

Jag är nästan jämt sur/depp. Om jag inte är det, så kommer det.

Och det går ut över alla här hemma, jag är ju egentligen inte ens sur

på dom eller något. Utan antagligen bara på mig själv.

Det är inte alltid lätt att visa att det inte är dom man är sur på.

-

Skolan är väldigt jobbig för mig just nu, lika så allt annat.

Men skolan är värst.

Ibland känns det som jag är tillbaka på mellanstadiet igen.

Jag nämner inte nåt som händer i skolan.. Mer än på lektionerna eller något.

Jag kan knappt koncentrera mig längre, vill bara hoppa av.

Orkar inte med skiten mer.

-

Dom har väldigt svårt att förstå mig, familjehemmet asså.

Jag kan inte förklara känslorna som kommer upp när jag berättar.

Men det känns obehagligt.

Det känns också som vi inte kan snacka längre, bara hon och jag.

Inte för att det knappt finns något tid, utan för att det kanske inte funkar längre..?

Jag vet inte hur jag ska göra saker och ting för att få dom att förstå hur jobbiga saker kan vara.

Jag vet att dom vill hjälpa mig/göra det bästa av situationen, för att jag ska kunna

släppa allt skit som varit och för att jag ska kunna gå vidare i livet och må bättre.

Men allt blir bara fel, för det är mer än så jag vill säga.

Om dom bara kunde förstå, känna smärtan, eller kanske läsa mina tankar..

Så skulle dom förstå.

Och jag hoppas att dom en dag gör det, bara inte det är försent.

-

Det här är inte bra, jag vet det själv.

Men fortsätter det så här, som det gör nu.

Så tror jag nog att ni vet vad som händer...

-

11.07