26 Juli

jag vill inte vara kvar,
snälla bara ta mig härifrån.
Det är svårt att se andra tillsammans,
för så var det en gång jag bodde där.
Jag saknar det,
det svider i kroppen när jag tänker på det.
"Jag vill aldrig mer tillbaka, ta mig härifrån."
jag kommer ihåg när jag sa det, som det vore igår.
-
Jag menade det.
men samtidigt kan man inte lämna Motala bara sådär..
Man tror att man inte saknar skitstaden, med det gör man.
Man saknar den mer än allt.
Man vill bara tillbaka.
Sen när man väl är där, känns allt underbart,
när man har vart där ett tag, vill man bort igen.
-
Det här kanske är bra för mig iallafall,
det vet jag inte.
För jag orkar inte bara vara här.
Jag vill bort, jag vill va med dom jag älskar.
Jag vill bara härifrån.
-
Ingen lyssnar, ingen hör.
Mitt skrikande i natten.
Jag vill tillbaka.
Jag hör inte hemma här.
det har börjat bli värre nu,
jag orkar inte.
Inte igen..
-
Det börjar om och om igen,
det går i repeat.

-
Fuck you.


-

(20:58)