20 Juli

jag kan inte stå emot.
jag måste ha någon vid mig hela tiden.
någon som kan hjälpa mig när jag faller.
-
två dagar, och nu är jag tillbaka i skiten.
jag orkar inte, här är jag för isolerad.
'Hemma', kan jag göra vad fan jag vill..
där har jag någon, här har jag ingen.
-
'jag försöker hitta mig själv, jag försöker gå
rätt väg.
jag skriker så högt jag kan, och ingen hör.
jag söker mig till något som inte finns.
det ända jag vill är att komma till rätta igen.
hitta mig själv och få förtroendet tillbaka.
jag söker mig tyvärr till rakbladen.. igen.
när ska det här ta slut?
"along hard road out of hell."
-
allt som hände förut, kommer upp igen.
jag vill inte minnas, men jag kan inte glömma.
jag kan inte förlåta, jag vill inte tänka tillbaka.
men det gör jag ändå, varje kväll.
när allt är nersläckt och tyst, jag försöker sova.
kommer bilderna upp, bilderna jag aldrig vill se igen.
när tar det slut?
när ska ångesten lämna mig ifred?
-
att vara den jag är idag, svider.
allt jag gör mot alla andra omedvetet dödar mig.
jag menar inte med att vara elak,
men ångesten gör så mkt så jag vet inte längre vad jag håller på med.
jag vet inte längre vem jag är,
jag vet att jag har ett namn, en ålder.
jag vet inte hur jag är som person,
jag vet ingenting.och ingen känner mig längre,
jag förändras från dag till dag.
ångesten fortsätter smyga sig in i mig,
den vinner varje gång.
nu visar det sig att jag inte är så stark som jag en gång var.
den har all min kraft, min styrka är borta.
det är som någon skär i mig, djupt och långsamt.
smärtan tar aldrig slut.
I hopp mot att nå ljuset sjunker dag för dag.
min kamp mot ångesten är oförglömlig och besvärlig.
jag försöker överleva smärtan, jag har kommit långt.
men nu börjar det svida, som någon häller salt i ett färskt sår.
jag har sår över hela min kropp, såren blit till ärr.
dom såren kommer sitta på min kropp livet ut.
det spelar ingen roll om jag gör allt som går för att det ska försvinna.
dom sitter kvar. '
-
_________________________________
-
21-22 Augusti <3
-
(02.54)